French Painter, 1699-1749 was a French painter, active during the late-Baroque and early-Neoclassic period, mainly in Italy. Subleyras was born in Saint-Gilles-du-Gard, France. He left France in 1728, having carried off the French Academy's grand prix, which carried scholarship for study in Rome. In Rome, he painted for the Elector of Saxony, Frederick Christian, a "Christ's Visit to the House of Simon the Pharisee" , (later engraved by Subleyras himself), this work procured his admission into the famed Roman artists guild, Accademia di San Luca. Cardinal Valenti Gonzaga next obtained for him the order for Saint Basil & Emperor Valens (also known as the Mass of St. Basil , which was executed in mosaic for St Peter's. Another masterpiece is his painting of St. Camillo De Lellis coming to the rescue of the diseased at the hospital of the Holy Spirit He was a remarkably incisive portraitist, as evident from the portrait of Pope Benedict XIV or of the obese Cardinal Valenti Gonzaga . The pope himself commanded two great paintings, the "Marriage of St Catherine" and the "Ecstasy of St Camilla", which he placed in his own private apartments. Subleyras shows greater individuality in his curious genre pictures, which he produced in considerable number (Louvre).  Related Paintings of SUBLEYRAS, Pierre :. | Portrait of cardinal Silvio Valenti Gonzaga | St Ambrose Converting Theodosius wt | The Studio of the Painter ar | Dom Cesare Benvenuti Abbot of the Congregation of Canons of the Lateran (mk05) | Portrait of a Man up09 |
Related Artists:
Ambroise-Louis Garneray
(19 February 1783 - 11 September 1857) was a French corsair, painter and writer. He served under Robert Surcouf and Jean-Marie Dutertre, and was held prisoner by the British for eight years. Garneray was born in Paris (on Rue Saint-Andre-des-arts, in the Latin Quarter) on 19 February 1783. He was the elder son of Jean-François Garneray (1755-1837), painter of the king, who was pupil of Jacques-Louis David. At thirteen, he joined the Navy as a seaman, encouraged by his cousin, Beaulieu-Leloup, commander of the frigate Forte ("the Stout one"). Garneray sailed from Rochefort to the Indian Ocean with the frigate division under Sercey, to which the Forte belonged. Garneray took part in the various campaigns of Sercey division and witnessed the hardship it met in the battle against Arrogant and Victorious. He then served in 1798 on the corvette Brûle Gueule ("Mouth burner"), which patrolled with the frigate Preneuse ("the Taker"). Returning from this campaign, the Brûle Gueule and Preneuse were chased by a British squadron comprising two ships of the line, one frigate and one corvette; the French flew into a creek near Black River whose shallow waters prevented the British from pursuing. The next day, the British squadron attacked; the French had established strong defensive positions by installing the unusable batteries of their ships ashore, and repelled the British squadron. In 1799, Garneray was promoted to quartermaster and "first painter of the edge" on the Preneuse under captain Jean-Marthe-Adrien l'Hermite. The frigate was the last French official force in the Indian Ocean. This patrol went into trouble, in spite of an exceptional combat against the British ship of the line the Jupiter. Returning to Mauritius, her crew suffered from scurvy, and the Preneuse had to be kept quarantined and had to return to the British forces making the blockade of the island. Garneray escaped captivity by regaining the coast with the stroke. In spite of the disaster, Garneray kept longstanding admiration and friendship for to Lhermitte, whom he would continue to visit until his death 1826. Garneray: Capture of Kent by SurcoufFor lack of official ships, Garneray joined the Confiance ("the Trust") of Robert Surcouf as an ensign, from April at December 1800. He took part in the capturing and boarding the Kent in October 1800. It was the only time where Garneray made money as a sailor. Upon returning from patrol, he invested his share in a slave trading ship, l'Union, on which he was a first mate. He sailed on various trading ships during the peace of Amiens, after which he served aboard the Pinson ("the Finch"), a cutter based in Île Bourbon. He replaced the commander when he died, and was shipwrecked shortly thereafter. He then served on the corsair Tigre du Bengale and eventually on the frigate Atalante attached to the squadron of Linois. He later served on the Belle Poule ("beautiful chick"), and was aboard when she was captured by the British in March 1806. Wounded, Garneray was led in England and spent the eight following years on prison hulks off Portsmouth (on the Protee, the Couronne ("Crown") and the Vengeance. He was able to improve his standard of living by selling paintings to a British merchant. A statement attributed to him goes: "But for piracy, I believe that I practiced about all kinds of navigation".
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Suzanne Valadon
French Post-Impressionist Painter, 1865-1938 French painter and artist's model. She led a lonely childhood in Paris as the daughter of an unmarried and unaffectionate maid, seeking refuge from her bleak circumstances by living in a dream world. While residing in the Montmartre district of Paris, she became an artist's model, working in particular with those painters who frequented the Lapin Agile. From 1880 to 1887, for example, she sat regularly for Pierre Puvis de Chavannes, posing for both the male and female figures in the Sacred Wood (1884-6; Lyon, Mus. B.-A.). She also modelled for Renoir, Luigi Zandomeneghi, Th?ophile Steinlein, Jean-Louis Forain, Giuseppe De Nittis and Jean-Jacques Henner. No longer able to tolerate the passive role of the model,